Min morfar började jobba som väldigt ung. Jag tror att han var någon slags springpojke i Limhamn. Om det hade något med flygplans- eller båtbyggande att göra. Han kom från ett hem där pappan höll hårt i brödet. Där man bara fick en bit bröd till maten. Hans pappa jobbade som en slags bondekonsult. Familjen flyttade runt i Skåne och pappan tog jobb på de gårdar där det fanns jobb att få. Har för mig att det hade med mjölkning att göra, men är inte säker.

När han var 18 träffade han mormor. De träffades någonstans vid Pildammsparken, på en dansbana som hade höstfest. Deras första dans tillsammans var en tango. När mormor och morfar skulle gifta sig skrev de till kungen, för mormor hade ännu inte fyllt 21 och var inte myndig. De gifte sig i S:t Johanneskyrkan i Malmö. Det var inget stort bröllop. Det var under kriget och de hade mycket lite pengar. Just den dagen skulle någon med mer pengar än dem också gifta sig och kyrkan var vackert smyckad med blommor. I sin första lägenhet hade de inte ens en gång en klocka så när de undrade hur mycket klockan var fick de sätta på sig skorna för att springa ut och kika på kyrkoklockan.

Två barn kom med elva års mellanrum. När mormor låg inne för att föda sitt första barn blev morfar hemskickad. På vägen hem gick han förbi ett bostadshus där det brann. Morfar kravlade sig in för att se om det fanns någon kvar. Han hittade en man därinne. Morfar förstod att mannen redan var död men han tyckte att det var viktigt att kroppen kom ut så att familjen skulle ha någon att begrava. Han la mannen på sin ytterrock och släpade ut honom. Hela kvällen satt han sedan och plockade bort den döde mannens hudrester från sin rock. Mormor och morfar bosatte sig på Amiralsgatan, nära Amiralen.

Morfar var pilot under krigstiden och var mycket borta. Han fick silvervingar som alltid prydde kavajslaget när han gick på kalas. Efter kriget började morfar studera via brevkurser från Hermods. Flera gånger satt han inne på toaletten och studerade i den lilla etta som härbärgerade fyra personer. Han tog examen i någon teknisk utbildning. Han undervisade i några år i tekniska ämnen på Pauliskolan. Han och en partner köpte upp ett plåtslageri och drev detta företag i många år. Han fick träffa statsministern. Morfar gillade att jobba. Han gick inte i pension förrän efter 70 års ålder.

På 70-talet köpte mormor och morfar en stuga utanför Landskrona. Han älskade att vara där och att fixa med huset och trädgården. Och att vila. Han tog ofta "fem på den lille visaren". Han gillade också konserverad frukt och vispgrädde. Ofta satt han i köket i stugan och vispade med handvisp. Så vågade han inte längre köra bil för tio år sedan och det blev svårt för mormor och morfar att ha stugan kvar. Stugan såldes men han höll sig aktiv hemma. Han stod på en stol hängandes ut genom balkongfönstren för att putsa dem på utsidan. I våras lämnade mormor och morfar sitt hem sedan ca 40 år. Han tyckte att det var hemskt jobbigt och blev aldrig riktigt sig själv igen.

Igår dog han. 92 år gammal. Morfar, du fattas mig!
Och jag lovar att jag inte ska köpa saltkött för alla pengar.