Konsten att göra precis ingenting, men ändå göra ganska mycket.
Jag har fortfarande inte gått ut genom dörren. Jag har fortfarande inte rest mig ur soffan. Men jag har läst i min oförskämt tjocka bok och tittat på Time Team-maraton på TV. Tunnelbanan här "ute" är avstängd och jag orkar inte leta rätt på någon "replacement bus" bara för att åka in och inte göra något. Vaknade kl 04.20 av ett skrikande par. Det var spännande och läskigt. Vågade inte ens föra gardinen åt sidan och kika ut, en mes är jag. Sen kunde jag inte somna om. Dagens uppgift är att gå och köpa toapapper. Dagens sociala kontakt? Nu räknar jag dagarna, till onsdag. Jag har börjat dagdrömma om att bo här permanent.