torsdag 5 augusti 2010








Såhär kan en dag av massor av insikter se ut. Ledigheten letar sig inåt, neråt, uppåt och under. Med ledigheten kommer tankar och idéer. Det är bra. Bara bisarrt att man i vanliga fall endast har fyra veckor av insikt. Julledighet räknas inte eftersom springa mellan släktingar, hålla sämjan, le falska leendet inte kan räknas som ledighet. Jag vet sedan länge att jag inte är gjord för arbetsår, arbetsveckor, arbetstider, arbete.

4 kommentarer:

  1. älskar din blogg! Du behöver bara jobba en timme om dan med att skriva den. Fast lönen...

    SvaraRadera
  2. Underbara bilder fyllda av njutning för alla sinnen. Tycker mycket om dina texter.

    Ja, jag vet...hur ska man kunna fylla sin kropp med sinnesintryck från livets och världens alla uttryck, utryck, inryck, stresspress, kärlek, kärlekslekar, smarthet, dumhet och allt det där som ingår i att få vara en levande liten människa....på de där ynka 4 veckorna? Det går inte. Det är då du måste välja. Vi har ju den lyxen i vår del av världen, att vi kan välja, välja att göra något annat. Varför inte plocka äpplen på Österlen? Uppleva en soluppgång i Rajastan? Smaka (eller tillverka...)underbara chokladpraliner? Vi måste ta fram det njutbara och insiktsfulla i livet lite oftare. Unna dig dig själv.

    SvaraRadera
  3. Anna: Men det känns så svårt att välja något annat än hysteri! Alla andra är ju en del av kaoset så varför klarar inte jag det!? Det är svårt att förlika sig med känslan av att man inte är som alla andra. Samtidigt som det ju är helt otroligt att inte vara som andra. Men det känns inte positivt i det avseendet. Helst av allt skulle jag oftast vilja dra något gammalt över mig och lägga mig i fosterställning i ett hörn. Men lyckan kommer inte leta upp mig. Jag är svårhittad under en filt i fosterställning i ett hörn. Lyckan är inget som serveras på silverfat. Den är något jag måste leta upp. Jag vill leva i njutningen och insikten, inte plocka fram dem ibland och få en aha-upplevelse en gång om året. Det räcker inte för mig. Kanske räcker det för andra men det räcker inte för mig. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Tack för att du hjälper mig att komma ihåg det! <3

    SvaraRadera
  4. Fina du. Jag klarar inte heller av hysterin och kaoset. Men som du säger, man måste hitta sina egna vägar för att orka, klara av att ge av sig själv och att orka ta emot av andra. Du vet att yogan är det som ger mig styrkan och kraften. Jag plockar även fram minnen från resor då jag valde att stänga av tiden och bara ägna tiden till att betrakta livet som bara fortsatte runt mig och försöka se min del i det hela. Jag valde att spendera all den tiden där trots att omgivningen inte alls förstod mina val, mina behov eller tankar. Jag valde mig själv. Det är ett val som jag aldrig ångrar eftersom de upplevelserna finns med mig för alltid och som ger mig ett perspektiv och en styrka i allt det som händer. Det ger mig också starka längtanskänslor eftersom jag vet att man kan känna lycka under väldigt långa perioder. Men nu är nu. Du finner snart din väg, du är redan på vägen.

    SvaraRadera