The wind of change. Annika Östberg. Hon lyssnar nog bara på sådan musik. Jag har svårt att se henne sätta på svensk radio och inse att det där med musik är något som utvecklas. Men det gör inget. Ibland är utveckling ganska ointressant och ibland är det helt ofrånkomligt. Som denna hösten. Den är lika ofrånkomlig som utvecklingen. Det känns bra. Jag är i något tre-, sju- eller tolvstegsprogram. Identifiera problemen och lös dem. Jag är peppad. Dessutom är det underbart att få gå runt och bara viska nerförsbacke i någons öra. Det är nu som är då då vändpunkten sker. Oh yes! Tochdown!